Drar ofta upp rullgardinen men drar lika ofta ner den igen. Det känns lite som om jag har vaknat i en katastrofroman som börjar Det här året kom det ingen vår, ingen sommar, ingen höst. Vintern vägrade ta slut, och jag funderade starkt på att dränka mig själv i en snödriva. Eller nåt.
Pantha du Princes nya växer. Mitt initiala intryck var nog i överkant negativt, då den inte innehåller riktigt lika kristallklart skimrande och harmonisk poptechno som på hans förra skiva, This Bliss, Men efter några genomlyssningar av Black Noise har jag verkligen börjat uppskatta den nya, skitigare och mer uppkäftiga ljudbilden. Definitivt ett av årets mer intressanta skivsläpp.
